aliciabotilda

Ute på krogen i lördags fick jag veta att man läst min blogg "i smyg". När erkännandet var ett faktum blev jag inte alls besvärad. Faktiskt lite rörd. Men så var det ju en fortsättning på berättelsen.

"Din blogg är så svart"

Inte alls. Den går i en beigeaktig ton med oranga inslag. Svart text då givetvist men det är för att det är lätt för ögat. Hade jag själv fått bestämma hade texten gått i en annan ton men då hade jag liksom tappat syftet med bloggandet nämligen att det ska vara läsvärt.

Och jag är inte alls inte glad. Jag är bara lite mindre glad idag än jag var igår. Och så fortsätter det för var dag. Tänk hur glad jag egentligen är idag och hur glad jag måste varit för tre år sedan. Superlycklig.

Men va sjutton hjälper det nu.. Att jag var lycklig för tre år sedan.

Förresten när jag tänker efter var inte året för tre år sedan mitt bästa. Om jag minns rätt var jag olyckligt kär och drabbad av vårdepression.

So what. Jag är svart, men det är bara sådan jag är. Tur att alla andra är så himla gröna då.

Jag källsorterar iallafall.