JAG ÄR TÖRSTIG

Det är ingen hemlighet att jag tar mig själv på största möjliga allvar. Nu är jag dötörstig på kolsyra. Läsk. Cola. Och trött. Någon sa att det kan bero på pencillinet. Jag tror det är så. Jag skyller allt på mina bakterier. Det är av ondo.

Jag saknar min mobil. Vi har inte kelat med varandra på fem hela dagar. Jag känner ingen annan som skulle klara sig så länge utan sin telefon. Jo, pappa kanske. Han har haft samma saldo på sin i flera år.

Varje gång jag är ifrån min nalle lever hoppet upp om att när vi återser varandra ska han vara fyllt till bredden med olästa sms och missade samtal. Det händer aldrig. Jag blir alltid lika besviken.

Idag kom en stamkund in på jobbet. Trevlig kille, som alltid frågar mig om vilka kalsonger jag tycker är snyggast. Tänk att lilla jag får vara så delaktig i dessa intima beslut. Jag känner mig priviligerad till tusen.

Varuhuset kommer på DVD. Äntligen.
Kommentera inlägget här: