VÅRENS VIOL
Penséer, penséer överallt penséer. Vårens viol talas det om på TV just nu och jag får panik. Minns alla de försomrar, vårar vi fick stå med mamma på Algots och vänta. Vänta på att hon skulle plocka åt sig de finaste och bördigaste penséerna. Hon vred och vände och valde färg i timmar. Sen skulle det inhandlas blomjord och blomkrukor och näringstjafs och blomkulor och spadar.
Jag har inte ärvt min mors gröna fingrar. Det är jag uppriktigt sagt glad över. 