G L Ä D J E D Ö D A R E

Min mamma är en sann glädjedödare. Igår när E och jag tog en promenad till kiosken gick vi förbi ett katthem. Eller ett hem där det fanns kattungar.

Där låg dem i sängen och tittade upp på mig med sorgsna blickar. I deras ögon uttläste jag en viss förhoppning. Deras morrhår reste sig och svansen viftade så smått.

Mjau-ta med mig hem-mjau lät det från sovrummet.

Dessa svarta små rara fyrbenta djur bad på sina bara knän att jag skulle ge dem ett hem. Mitt hem.

Min mamma tyckte inte det var en lika bra idée och pappa "det tror jag inte".

Jag önskar mig en katt när jag fyller år och en repstege så han eller hon kan ta sig upp och ner från köksfönstret.
Kommentera inlägget här: