aliciabotilda

K Ä R L E K

Gick min ordentliga runda på 1,5 h timme på spåret och vem möter jag om inte  G Y M K I L L E N (1). Han var precis lika vacker som jag minns honom. Vi tittar upp på varandra, passerar, stannar upp och utbrister samtidigt i ett "hej, heeej". Vi samtalar så smått. Mest jag då eftersom jag har en tendens att inte kunna sluta pladdra när jag blir nervös. Gymkillen berättar att han ska springa snart och frågar om jag ska. Jag svarar att jag springer inte. Vilket dåligt svar. "Jag springer inte" Som om jag lider av någon sjukdom som gör att jag inte kan lyfta på benen i en högre hastighet. Jag var nervös. Vi säger hejdå. VI går åt varsitt håll.

Det hade kunnat sluta så men kort därefter springer gymkillen förbi mig. Igen och igen och.

Gymkillen springer fort, fort och jag är kär.

Han är min m a n.