MIN FÖRSTA DEJT

Även om jag är singel idag och har varit de senaste 200 åren har jag en gång i tiden dejtat. Jag drar mig till minnes min första "riktiga" dejt.

Jag går på gymnasiet och killen ifråga är två år äldre än mig. Vi har till och från under en längre tid haft kontakt. När han äntligen gjorde slut med sin dåvarande flickvän vågade vi oss på en träff. Han bjöd hem mig på middag hemma hos sig en kväll då hans föräldrar inte var hemma.

Efter några nervösa sammanbrott hemma skjutsade mamma dit mig.

Så öppnade han dörren och efter en snabb kram var det dags för husesyn. Eftersom jag vart lite skakig i benen är det första jag gör att halka till i hallen och röra till hallmattan. Jag ignorerar självfallet detta och min dejt väluppfostrad som han var rättade genast till mattan utan att yttra ett knyst om saken. Vidare ut på altan för en titt i trädgården sparkar jag till sopkvasten så den var på ända med ett duns. Jag förbannar mig själv och rodnar ner på halsen. Till sist slår vi oss ner vid matbordet som var vackert dukat med levande ljus. Det första jag får se är två pinnar som bestick. Jag förbannar mig själv ytterliggare en gång till varför jag inte lärt mig äta med dessa trästickor. Jag viskar att jag gärna tar en gaffel och kniv till maten. Det andra jag får se är ris. Killen bjuder på ris och jag spyr vid blotta åsynen av det. Tack vare en magsjuka några år tidigare har jag inte vid rört ris på en lång tid. Det var bara tugga och svälja.

Trots en trevande start hånglade vi loss i soffan till "Notting Hill" som jag knappt fattade vad den handlade om. Jag vägrade använda mina glasögon och såg därför inte texten på filmen.
Killen blev min pojkvän men efter dryga 1,5 året tog det slut. Kanske kom han aldrig över mitt nonchalanta sätt att dra ner sopkvasten utan att för den saken plocka upp den efter mig.
Kommentera inlägget här: