aliciabotilda

NÄR DÖDEN KNACKAR PÅ

På min lilla runda ikväll går jag förbi en pakerad bil i stan med lyset inne i bilen tänt. I baksätet sitter ett barn i sin barnstol. Jag uppskattar barnets ålder till tre år. Min blick stannar vid kvinnan i förarsätet. Hon sitter orörlig och med öppen mun. Huvudet vilar bak på huvudstödet. Jag tycker ana att läpparna går i en vit nyans. En konstig känsla i magen infinner sig och jag stannar till och går tillbaka ett par steg. Tar en ordentlig blick till på kvinnan som fortfarande inte rört sig och försöker tyda om hon andas eller inte. Barnet sitter lugnt i baksätet och tittar mot mig. Mitt hjärta stannar. Hon är död. Kanske medvetslös. Vad gör jag? Ringer ambulansen, stannar förbikommande bilar, skriker? Jag rundar bilen och då.. kvinnan öppnar sina ögon och tittar på mig. Jag kliver fram till hennes dörr. Hon öppnar.

- Tack gode gud. Jag trodde inte du mådde bra. Åh. Jag blev så rädd. Förlåt, utbrister jag.
- Nej då, jag mår bra. Är bara lite trött, skrattar kvinnan.

Jag fortsätter gå och i ögonvrån ser jag en man närma sig bilen. Förmodligen barnets far, hennes man eller någon beskyddare som säkert trodde jag skulle stjäla kvinnan på alla hennes tillhörigheter. Jag ville bara se om hon levde för jag hade inte överlevt tanken på att lämna en kvinna i nöd.