aliciabotilda

EN ÄLDRE HERRE PÅ BUSSEN

I lördags kväll satt jag på bussen påväg mot en kompis första husfest. Det goda humöret hade jag med mig när jag spände fast mig i sätet. La huvudet till rätta och räknade iskallt med att få sova under den 1,5 h långa färden. Det var dumt att hoppas på något sådant. Busschauffören, som jag när jag klev ombord skämtade med, satt tryggt i förasätet precis framför mig. Jag väljer gärna att placera mig långt fram i bussen utan att för den sakens skull ska ta plats för handikappade och äldre.

Hur som helst någon sömn blev det inte då den äldre herren bakom mig envisades med att stappla fram och tillbaka till chauffören och oroa sig över vart han faktiskt skulle kliva av.

Så sista halvtimmen av resan satt jag och lugnade den mannen med att han skulle bli avsläppt på rätt ställe.

När han sedan tackat mig och klivit av bussen kom jag på mig själv med att titta mot hans säte där han suttit. Det var tomt och jag kände mig sorgsen. Jag funderade ett kort ögonblick på att adoptera honom som en morfar.