KILLEN PÅ SPINNINGEN
Lite väl övermotiverad hoppade jag upp på spinningcykeln och började trampa pedaler. Strax innan startskott dyker en vältränad, vacker gestalt in i salen. Hans blanka skalle lyser upp rummet. Bland alla söta, välsvarvade flickor väljer han platsen närmst mig.
Jag är glad och endorfinerna rusar i takt till musiken och jag känner min träningskompis tätt intill. Vi nästintill vidrör varandra och våra andetag blir ett. Vi är tillsammans i 55 min.
När det är dags att gå och det enda som återstår är att torka rent cyklarna tänker jag; Du lever bara en gång tjejen!
Varpå följande konversation utspelar sig.
Jag räcker killen flaskan med rengöring.
"Tack" svarar han.
Jag känner hur han råkar spruta rengöring på mitt ben. Med ett stort leende vänder jag mig emot honom och säger.
"Hoppsan. Du kanske tyckte jag var svettig där?"
Sen händer inget mer.
Vi skiljs åt där och då men dessa 55 min var de bästa i mitt liv. Hoppas vi ses nästa torsdag igen. Då ska jag säga något smart.