FÖRSTA RYMNINGSFÖRSÖKET
Så kom då första rymningsförsöket.
Jag tycker så synd om de små katterna jag ser efter. Bara sitta här instängda hela dagarna. Så jag bestämde mig för att göra det lilla jag kunde; ge dem varierad kost. Det är lax, det är kyckling, det är tonfisk och det ena med det andra. Jag är nästan lika entuastisk vid kattmatshyllan som när jag plockar lösgodis.
Ikväll när jag öppnar ytterdörren hemma passar den ena katten på att smita ut fort som attan. Hon som annars knappt bryr sig om att möta mig i dörren.
Jag drabbas av panik. Ren och skär ångest. Vad skulle jag säga till min väninna när hon kommer för att hämta hem sina katter och de inte fanns här?
Efter att ha stått handlingsförlamad i ungefär en sekund sätter jag mig på huk på golvet.
- Gumman. Kom då. Kom då raring. Kisskisskiss.
Hon närmar sig. Och jag liksom kastar mig framåt för att fånga henne. Efter liten brottningsmatch fick jag, tack och lov, tag i henne. Sen kom det dåliga samvetet över mig. Tänk om jag tog i för hårt.
Nu jobbar jag upp vårt förtroende igen. Med kattgodis. Vägen till kattes hjärta går genom magen.