aliciabotilda

Sist jag var hemma hos mina föräldrar hamnade min mamma och jag framför tvn som i detta tillfälle berörde ett jobbigt ämne; döden. Jag tar tillfället i akt att berätta för min mor vad jag vill ska hända med mig efter jag dör. Det var som en berfrielse. Jag kan ju faktiskt dö. Sånt har hänt förr.

Jag vill tillexempel;

- donera mina organ
- men inte delta (som död) i forskning
- skänka mina sparpengar till mina föräldrar
- ge alla mina grejer till de som kan tänkas vilja ha det
- kremerad eller begravd spelar ingen roll
- ha en stor begravning med fika
- jag vill också att man kliar mig under foten när jag är död för att riktigt försäkra sig om att jag inte lever (har hört en sann berättelse om ett fall där man återupplivade någon genom att kittla personen i fråga)
- jag vill inte att mamma och pappa ska vara förtvivlade och fortsätta leva så gott de kan

Vilken ironi egentligen.
Att det enda du vet med all säkerhet är att du en dag ska dö och ändå vill ingen prata om det.