JAG HAR BLIVIT MED KATT
Trots att jag alltid velat ha katt har jag haft ett visst dilemma med bekanta som daltar med de sina. Vid flertalet gånger har jag varit hos kompisar som pratat bebisspråk med sina katter och liksom velat delge allt fantastiskt de kan. Hoppa på klösbräda och klia sig bakom örat med tassen. Alla gånger har jag spelat förvånad, fascinerad och delgivit mitt intresse för det håriga fyrbenta väsendet fast jag i själva verket skitit i vilket.
Nu är jag kattvakt åt Smilla och Oliver, husdjur till en bästa kompis som är på semesterresa. Efter att ha frågat min väninna för sjunde gången vem som hette vad lämnade hon med trygg (?) hand över sina kära ägodelar till mig.
Till en början kändes det hela lite märkligt. Att ha två inneboende bara sådär och vad skulle vi prata om?
Sen ikväll när jag kommer hem från jobbet går jag ner på alla fyra och kryper runt efter de två. Sen sittar jag där och berömmer och pratar och gosar och kelar.
Det finns inga som helst begränsningar i mig och i veckan ska jag bjuda hem alla jag känner så de kan se vilka underbara katter jag har fått låna.