aliciabotilda

För att lätta upp den trista promenaden till jobbet varje dag har jag en fantastiskt rolig grej som jag gör.

Alla vet hur pinsam och jobbig en situation kan bli när man hamnar gående bakom en människa och ska ta sig förbi. När man väl bestämt sig för att man ska förbi för att man inte orkar ligga kvar bakom och dra på fötterna vill man att detta ska ske så snabbt som möjligt. Det pinsamma är när det drar ut på tiden.

Denna situation ser jag till att hamna i varje gång jag går till jobbet. Jag börjar med att lokalisera en gående påväg åt samma håll. Går hon framför mig ökar jag succesivt takten så jag hamnar snett bakom. Det viktiga är att hon ser mig i ögonvrån. Då väljer hon att antingen sakta ner så jag kan passera eller ökar själv takten. Saktar hon ner, saktar jag ner. Ökar hon, ökar jag men bara tillräckligt mycket för att ligga kvar täTtintill.

Eller kan det gå som idag. Jag uppmärksammar hur en tjej med snabba steg närmar sig mig bakifrån. Jag ökar då på min egna takt. Det viktiga är att se så avslappnad som möjligt så inte bakomvarande inte förstår det kanske uppenbara. När jag förstår att hon gett sig katten på att ta sig förbi ökar jag takten ytterliggare och jag riktigt känner hennes frustration.

Det hela slutar med att tjejen får vika av och ta en annan väg (så måste det ha varit) och jag är tre minuter tidigare till jobbet med ett stort leende på läpparna.