aliciabotilda

Utan större ansträngningar eller förväntningar går livet sin gilla gång men så en dag händer det.

Det var igår eftermiddag på jobbet. Jag strukturerar om bland klädhögarna och står lite i andra tankar ner en kille vill ha min hjälp. Efter ett bra tag, många ombyten och mycket prat säger han plötsligt;

- Vad gör man i den här stan en kväll som denna?
- Ja, det är onsdag, man kan ta en öl på en av alla pubarna här i närheten, svarar jag.

Jag som sist var på en afterwork för ett halvår sedan tillägger ordet "kanske" i mitt huvud.

- Kommer du vara där då?
- Om jag kommer vara där? Eh, nej tyvärr jag ska kolla på innebandy derby match i sporthallen.

Sen känner jag hur det hettar till i ansiktet. Fan, fan, fan. Jag ser hur han plockar fram ett visitkort och lånar en penna på disken.

Jag pratar på om byxmodeller, tvättar, vårmode och låtsas inte om att jag ser hans tappra försök att avbryta mig.

Till sist räcker han mig kortet och säger; hör gärna av dig så kan vi pladdra lite mer.

När han har gått så vänder jag på kortet och ser en h o t m a i l adress.

Jag tänker att jag kommer aldrig dejta en kille med hotmail.