SÖNDAGEN DEN 18 JULI 2010

Det är kvavt i rummet när jag vaknar till liv. Jag avskyr verkligen min lägenhet på sommaren. Det är näst intill olidligt när eftermiddagssolen ligger på om dagarna. Jag sätter mig upp i sängen och tittar mig omkring. Var är min hårtoffs nu igen. Jag tittar under kudden där de brukar samlas på hög. Där var den. Samlar upp mitt hår i en knut på huvudet och sträcker mig efter mobilen. Halv tio på morgonen. Skönt att få sova ut. Känner mig trött i kroppen efter en sexdagars jobbvecka. Påminner mig själv om att det var jag själv som tackade nej till semester.

Reser på mig och kränger på mig träningoverallsbyxorna. Det känns ovant att sova utan kläder. Helst av allt hade jag sovit med overall året om men värmen gör det omöjligt. Hör Tilde de Paula prata någonstans. Öppnar dörren från sovrummet och gnuggar mig i ögonen. Funderar på om jag har någon frukost hemma. Tittar upp och fångar en annans blick i min.

Snabbt hoppar jag två steg in i köket och sätter mig på huk vid köksbordet. Hjärtat rusar. Det gör ont. Jag försöker lugna ner mig med djupa andetag. In genom näsan och ut genom munnen.


- Godmorgon älskling! Vad gör du?! hör jag inne från vardagsrummet.


Jag reser på mig och drar en hand genom håret. Plockar fram två koppar och häller upp det nybryggda kaffet i båda. Säger tyst för mig själv att ta mig samman. Tar några kliv in till soffan och räcker den ena koppen med kaffe till honom. Han ställer ifrån sig den och drar ner mig i soffan för att kyssa mig. Sen fastnar jag där i hans famn.


- Vad gjorde du? Det såg ganska roligt ut när du flög in i köket sådär,
skrattar han.

- Såg en äcklig spindel på golvet som jag försökte döda, ljög jag.

- Hann du?

- Nej, han försvann.


Jag tar en stor klunk kaffe och tittar i ögonvrån. Jag kommer nog aldrig vänja mig. Jag har kille, en pojkvän, min man och jag undrar hur jag kunde vara utan så länge.

 

Kommentera inlägget här: