aliciabotilda

"Varför träffar jag aldrig någon?" är en fråga som jag ställt mig säkert tusentals gånger. Varför, varför, varför?

Varför mamma inte tror att jag gör det är för att; du tror väl inte du träffar någon hemma på soffan heller. Så förstående och älskvärd som bara en mor kan vara.

Det var först ikväll jag förstod varför. Närmare bestämt 20.36 påväg hem från träningen. Det var vindstilla och gatan var lugn och öde. Jag hittade två svanar vid bron som syntes i skenet från gatlyktan. Jag älskar livet, skrek någon inuti mig. Sen insöp jag alla intryck och tänkte att detta kommer jag ha med mig när jag är 75 år och död.

Jag tror nog ingen vettiga människa hade velat dela det ögonlicket med mig, det och alla andra liknade hysteriska ögonblick tre gånger om dagen.

Det är en anledning till varför jag inte träffar någon.

Det och;

Jag fiser
Jag hatar strumpor
Jag städar inte toaletten särskilt ofta
Jag har fötterna på bordet
Jag har alltid rätt
Jag pratar först och tänker sen
Jag är dålig förlorare
Jag gråter jämt
Jag tycker inte om att gå på bio
Jag pratar alltid när jag tittar på film
Jag gnisslar tänder
Jag pratar i sömnen
Jag är en soffpotatis
Jag kan inte sjunga
Jag är argsint när inget går i min väg
Jag svär ofta och mycket
Jag pratar i munnen på folk
Jag vill gärna bestämma
Jag kan inte dansa
Jag har inget tålamod