aliciabotilda

I ALL MIN FÖRTVIVLAN

I lördags var det bestämt att jag på min enda lediga helg på flera veckor skulle ta min mormor på ett besök till vår kyrka. Det var avskedsgudtjänst med prästen och som överraskning bjöd jag på celebert besök i form av mig själv och mormor.

Allt var klappart och klart in i minsta detalj. Prick klockan tio över tio befann jag mig i stan och köpte en sommarbukett till prästen och hans familj. Tjugo minuter över tio var jag i kyrkan och redo för sabbatsskola. En timme senare stod jag och inväntade min vackra mormor som när som helst skulle dyka upp i färdtjänst.

Minutrana gick och församlingen väntade, prästen väntade, Gud väntade, jag väntade men förgäves. Gudtjänsten var tvungen att starta och med en känsla av panik kände jag hur ögonen fylldes med tårar. Det var inte såhär det skulle bli. Jag skulle överraska mormor med en fin stund utanför boendets trånga vrår, prästen skulle få blommor och jag skulle få närvara med Herren min Gud. Allt gick i stöpet och det visar sig att färdtjänsten bokat bilen till fel dag.

Mormor sitter uppklädd och klar och förvirrad över att inte komma iväg. Jag slänger ur mig ett snabbt -Amen och ursäktar mig för prästen. Hoppar på min racercykel och stortjuter hela vägen till mormor på hemmet.

Dramatiskt kastar jag mig av cykeln och springer in och ger henne en kram. Viskar förlåt i hennes öra och smeker hennes kind. Hon tittar på mig med stora ögon och säger.

- Vart är det nu du jobbar någonstans?
- Mormor, jag jobbar ju i en butik i stan.
- I samma som Ewa-Leena då?

Låt oss säga att mormor var inte alls lika förtvivlad över den olyckliga situationen som jag. Hon är bara glad att folk har jobb, i stan.