aliciabotilda

Så länge jag kan minnas har jag alltid haft en känsla av att jag inte kommer leva för evigt. Konstigt kan man tycka ingen lever ju för evigt. På jorden. Och inte heller jag men vad jag menar med en konstig känsla är en känsla av att jag kommer dö ung.

Jag vet att det låter sjukt och du tänker säkert, "så kan man inte tänka" men så tänker jag. Hela tiden. Jag känner att jag inte kommer leva till jag är gammal.

Jag vill såklart, leva, tills jag är gammal som gatan och mustaschen har växt sig bred och näshåren går att klippa med sax. Tills håret är alldeles vitt och jag inte längre kan räta ut mina fingrar. Jag vill leva till den dagen jag pissar på mig och glömmer bort vart jag bor.

Men det kommer jag inte.

Jag kommer dö, innan dess.

Jag känner det.

Men om jag mot all förmodan skulle ha fel och jag blir en sisådär 50 år. Då bjuder jag dig på en brakfest. Jag ska i all min glans och med mina alldeles för stora fötter dansa tills jag blöder och då ska jag dansa lite till. Jag ska sjunga fast jag inte kan och jag ska bjuda på choklad. Jag ska äta choklad tills jag har så mycket fett i mina kärlväggar att man skulle kunna bre en hel skogaholmslimpa med det.

Fast jag vill inte vänta till jag är 50 med att fira. Jag börjar nu.

Till de som säger att "jag har blivit ett år äldre, det är väl inget att fira heller" släng er i väggen! Jag skulle dö ung men är redan 25 den 26 juni.

Glass åt alla!