aliciabotilda

För många år sedan när jag var en liten tonårsbrud och gick på folkets hus minns jag alltför väl ett möte med två unga killar. Vårt möte skulle gå dem obemärkt förbi men för mig är detta något jag kommer minnas för resten av mitt liv.

Jag står tafatt, finnig och trycker i ett hörn när plötsligt två killar tränger sig förbi. När de passerar mig stannar den ena upp och vänder sig mot mig samtidigt som han säger till sin kompis;

- Hon då, hon var väl rätt söt.

Kompisen vänder sig om, tittar på mig upp ifrån och ner.

- Nääää, absolut inte hon.

Det enda jag känner då när jag står där rakt och upp och ner är tomhet. Samtidigt  som jag ville skrika.

- JAG STÅR HÄR, PRECIS HÄR OCH HÖR VAD NI SÄGER.

Men jag sa inget. Jag blev bara tom.

Jag är fortfarande rätt tom.