INTE MIN KOPP TE
"Åh det som är så roligt när man inte riktigt vet vad man har någon"
"Det älskar bara jag, när det pirrar i magen"
"Häftig känsla när man lär känna någon för första gången"
Jag fattar inte vad alla tycker är så fantastiskt med att gå runt och känna sig lätt illamående, osäker och bara jävligt förvirrad.
Jag vet ju att med något ont kommer något gott och att det är liksom det sura med hela karamellen, något man inte bara kan hoppa över men tänk om man kunde. Så bra allt skulle vara.
Inget trevande, inget "vad jobbar du med", ingen yrsel eller sömnlösa nätter. Bara självklart från början till slut.
Tänk om alla hade en manual, en pärm där svaren på alla frågor finns.
25 år gammal
kräfta
avskyr ungspannkaka
morgontrött
Tänk så bra. Kunde man bara dela med sig av sin pärm och sen ödmjukt ta tillbaka den om den inte passar.
Ja, jag skulle mycket hellre läsa innantill.