JAG ÄR ETT HOPPLÖST FALL
För en tid sedan låg jag till sängs och läste ur boken "Människor man bör undvika" av Rickard Fuchs. Under kapitel "Livscoacher" möter mig följande stycke.
"En grundplatta i livscoachen skolbok är "Du är bra". "Tala om för er själva hundra gånger om dagen att ni är bra", säger coachen. "Ni duger alla som ni är", fortsätter han, "utom kanske Gunnar och Eva-Lena. Och kanske Evert också. Men ni får tillbaka halva kursavgiften eftersom ni är hopplösa fall. Men ni andra duger och är bra. Nu säger vi alla, jag är jättebra, jag är jättebra, jag är jättebra. Varför gråter Eva-Lena?"
I mitt omtöcknande tillstånd tänker jag; är detta ett tecken från ovan? Talar boken till mig genom denna text. Vet Richard Fuchs vem jag är?
Isåfall Richard, jag kan tala om för dig varför jag gråter om nätterna.
För det första, jag sover alltid ensam. Det kanske verkar otroligt men så ligger det till. Nej, Richard, jag har inte en nittosäng så i praktiken min vän kan man ligga 2,5 person i min säng.
För det andra, tycks inte mitt hopplösa jag dra till mig en enda vettig kille. Det verkar också otroligt jag vet; för tydligen finns den en för alla. Och min någon bor tydligen inte på östkusten (västkusten, haparande, tyskland, asien eller på planeten jorden)
För det tredje, det finns inget tredje. Ett tredje är bara utfyllnad för det första och andra.
Det är hopplöst. Inte jag. DET.