JAG VIKER MIG ALDRIG
Ikväll testade jag att klistra min blick framför mina fötter när jag var påväg hem. Till min förvåning råkade jag inte gå in i en enda mötande och nästan hela vägen hem var jag duktig flicka och inte tittade upp en enda gång.
Ja, till sista kurvan..
Men hon var 97 år och nära döden. Jag var bara tvungen att hoppa åt sidan.
Imorgon däremot, viker jag inte för någon.
På vilket sätt skulle en blick ned i marken förhöja självkänslan? Jag tror på det motsatta:)