IGÅR FICK JAG INGEN NY BÄSTA VÄN
Vi var två stycken som arbetade tillsammans. Vi var ett. Jag kände genast att hon är som mig. Hon är jag. Vi är vi fast en och samma. Vilken upplevelse. Att få träffa någon som man känner en direkt samhörighet med och vill knyta fast i sitt liv för alltid.
Allt var som i en dröm tills en man kommer gående och tittar upp på mig där jag står och darrar på en stege och bollar med fem saker i luften samtidigt. Jag tar mig ändå tid att uppmärksamma mannen, ler sedan stort och säger muntert; Hej, hej!
Han nickar och fortsätter sedan rakt mot min själsfrände som tar emot honom lika glatt en bit bort.
Efter tre sekunder ropar min nya bästa väninna.
- Kolla! Jag har fått blommor! Jag har fått blombud!
Jag känner hur det svartnar för ögonen men finner mig snabbt.
- Va kul, vem är dem ifrån?
- Äh, det är nog bara min pojkvän som vill säga att han älskar mig.
Nog bara från din kille som vill säga att han älskar dig? Samhörigheten jag känt för bara en kort stund sedan är nu som bortblåst. Hon är inte alls som mig. Hon har en kille som skickar blommor till henne.
Jag ägnade sedan resten av kvällen att skicka hatiska tankar till Gud och blombudskillen som bara antog att blommorna inte var till mig.