aliciabotilda

När jag flyttade till stan tänkte jag att nu var det läge att prova på privatvård. Jag är ju egentligen en vänstersjäl som tycker att rött är finare än blått och kvinnor roligare än män men jag var villig att kompromissa eftersom jag har som tidigare nämt; flyttat till stan. En stad, visserligen, driven av riktiga arbetare, som spottar i hårt fördärvade arbetarnävar men där privatismen smygit sig in likt en iskall nordanvind. Tro nu inte att jag vet något om politik bara för jag kan skilja på höger, vänster.

Nu till själva tillfredsställelsen. Jag gick till min privata mottagningen, väntade i det privatat väntrummet med privat egenkomponerad musik och privata levande ljus. Plötsligt ser jag mig ovanifrån luta mig tillbaka i stolen, lägga benen i kors och blunda för att sen titta upp vädjande på kvinnan som svepte genom rummet i ett blått skimmer. Jag sträcker upp min vänstra hand och slår mig i ansiktet med öppen handflata, nästintill obemärkt för andra, för att vakna upp ur detta obehagliga tillstånd av tillfredställelse.

Sen tänker jag; här sitter jag en vanlig arbetartjej som röstar på sossarna och slår mig blå i ansiktet på en privat gynmottagning.