aliciabotilda

JAG FRUKTAR INTE

Jag är lite bekymrad av den anledningen att jag har kommit på varför jag inte träffat någon än. Jag är rädd. No shit Sherlock, tänker du. Jag menar inte rädd i rädd för att bli sårad, rädd för brustet hjärta osv. Jag menar RÄDD. Skrämmande, BU -rädd. Kryper under täcket -rädd. Föreställ er mig som tittar under sängen varje gång jag ska hoppa i säng, föreställ er mig med en vilt främmande karl i huset. Ja, visserligen skulle han väl inte vara främmande om han var min pojkvän men jag skulle dagarna i ända gå och känna mig rädd i min egna lägenhet. Skrika av skräck när toalettlåset bländar rött. En inbrottstjuv i mitt hem, hjälp! Nej, just det, bara min pojkvän. För att råda bot på detta dilemma har jag börjat samtala öppet i lägenhet, jag låtsas att killen redan är här och tjenar på honom när jag går förbi köket. "Sitter du där" säger jag lättsamt. Sen fortsätter vi (läs; jag) prata om hur vi ser på framtiden och önskar varandra all lycka på jobbet under dagen.

Jag kommer vara en självklarhet som flickvän när den dagen kommer. Och ännu viktigare, jag kommer inte vara rädd.