aliciabotilda

Rekord i att bli dumpad.

Det där med nätdejting skulle vara min grej trodde man och jag med. Något bombnedslag är jag ju inte direkt och inte särskilt ödmjuk när jag sätter den sidan till. Så förstod jag, att över nätet, via skrift skulle jag faktiskt ha en ärlig chans att träffa någon. Jag skulle inte visa mig och ingen kunde därav hänga upp sig på mina manliga drag som breda axlar och stora nävar (tro mig, det har hänt förr). Jag skulle mer en gång korrektur läsa mina mejl och slippa onödiga missförstånd eller gliringar (tro mig där också, det har hänt förr). Nej, nätdejting, det skulle passa mig som handen i handsken (dvs om handsken var av större slag). Tappert la jag ut en profil och med en injudande text där jag inte höll tillbaka orden om vilken levnadsglad (vilket skämt), underhållande och kärleksfull tjej jag var. Sen var det bara att vänta. Kanske skulle det inte dröja alltför länge innan jag klampade ner för altargången. Visst, intressenter fanns där och särskilt en kille som jag fastnade för. Jag besökte hans profil säkert en gång var tioende minut och blev helt besatt av hans oklanderliga ansikte (profilbild). Så mejlade vi lite fram och tillbaka och jag hoppade direkt över ån efter vatten. Tänkte att i nästa mejl föreslår jag att vi ska ses och sen är vi väl så gott som ihop.

Innan jag hann så långt (tackar Gud för det) fick jag tillbaka "du verkar vara en härlig tjej, men det här var inte något för mig. Jag vill hellre träffa någon in real life".

Behöver jag säga att jag avslutat mitt medlemsskap?