BONUSMORSA

Det är så lustigt hur det blev. Från att vara otröstlig då jag aldrig tycktes finna mannen i mitt hjärta tills att nu inte bara blivit med man utan också med hund. Hundar.

Jag älskar själv hundar. Är uppvuxen med en strävhårig och gladlynt tax som man kunde skjuta undan med foten när han var i vägen. Senare skaffade vi blandras. Han var väldigt snäll och helt ärligt, lite dum i huvudet. Sen var det rätt skönt att slippa djur ett tag. Tanken på katt förkastade jag rätt snabbt efter mina incidenter då jag var kattvakt i 14 dagar.

Nu var jag dock kär. Då var det inte lätt att be han med stort H kanske göra sig av med sina ägodelar. Särskilt inte när ägodelarna hade fyra ben och svans. Så jag fick köpa läget och här är vi nu. Två bestar senare.

Ibland önskar jag att det var ett barn jag blivit bonusmorsa åt istället. Det hade jag iallafall kunnat ha i sängen och öva på fula ord på.
Kommentera inlägget här: