aliciabotilda

Nu ska jag berätta om en incident före jul när jag stötte på den mest oattraktiva typen av de alla.

Skulle ta tåget. Tåget var i sin tur inställt och ersatt med buss. Inte jättekonstigt. Vinter och snö. Lite trist blev det förstås och en viss oro över att inte hinna med min anslutningsbuss. Så är livet, tänkte jag. Det löser sig alltid.

På bussen kliver det på en kvinna. En stor kvinna. Kraftig. Hon har också mycket packning. Hon trycker sig in i ett säte mitt emot mig. Framför henne har hon en ung tjej. Hon knackar den unga tjejen på axeln och säger högt för att alla ska höra "hallå, vill du fälla sätet bakåt? För om du vill det måste jag byta plats. Då får inte jag plats" Ingen fara, svarar den yngre kvinnan. Sitt du kvar. Varpå den andra upprepar sig igen. Hon får inte PLATS då. Sen fortsätter den kraftiga kvinnan "SJ alltså. På sommaren är det regn. På hösten halkiga löv. Vintern snö. Att de aldrig lär sig" Så fortsätter hon upprepa det där och tittar sig omkring för ett gensvar. Till sist får hon någon att nicka instämmande.

Resan tog tid och under hela tiden hörde jag henne sucka. Ja, jag missade min anslutningsbuss men mycket riktigt ordnade det sig när en vänlig själ erbjöd sig att köra mig/oss som missat bussen.

Jag var bara glad över att få kliva av. Att det var en stor kvinna hör inte hit. Jag var rätt tunn när jag betedde mig som henne. När jag var sådär fruktansvärt oattraktiv. Aldrig igen.